Jag höll på att bli uppäten igår. Jodå, det är sant.
Jag skulle i godan ro måla det sista lagret färg på fönsterramen i ett av fönstrerna i källaren. För att kunna göra detta är det lämpligast att öppna fönstret så man når överrallt. Utan några som helst onda aningar sträcker jag mig efter hasparna på sidan och hör en litet välbekant gnissel när fönstret glider upp.
Plötsligt STORMAR en mördarspindel emot mig och jag kunde se på han mordiska gång att han hade blod i sinnet och siktet inställt på mig. Jag stämmer därför upp i ett krigsvrål och fäktar med armarna på Kung-Fu vis och visar att jag är beredd till försvar. Det fick mördarspindeln att retirera och jag klarade mig undad oskadd. Med armarna i segergest sprang jag sedan ett ärevarv runt källaren.
Vad som egentligen hände:
Jag öppnade fönstret och plötsligt kilar det en spindel rakt emot mig. Jag skriker av fasa, ett riktigt tjejigt skrik, och fäktar harmlöst för att försvara mig mot en 1-1,5 cm stor inkräktare. Sedan sprang jag omkring och rös och drog händerna över kroppen och slet i håret för att försäkra mig om att spindeln inte var där.
Till mitt försvar så är spindlar hemska och den där läskiga gången som de har får mig att rysa bara jag tänker på det.
Den översta versionen är den officiella, så tänker ni föra historien vidare så vet ni vad som gäller.
Den sanna versionen stannar oss emellan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar