Oväntat besök

Knack knack, sa det alldeles nyss på dörren.
Det brukar väldigt sällan knacka hos oss mitt på dagen, så något fundersam undrade jag vem det var innan jag öppnade.
Utanför stod en man i postens blåa kläder och frågade om inte han kunde få låna våran domkraft, eftersom han hade fått punka på postbilen.
Absolut, sa jag och släpade fram våran 10-tons domkraft från garagets gömmor. Tydligen är våran domkraft av en modell som antingen är förhistorisk eller fullständigt unik för postmannen förstod inte hur han skulle göra, så jag fick hålla en liten instruktionsföreställning i användandet av våran domkraft. Efter lite bök och om och men fick han tillslut hissat upp bilen och tagit av det punkterade däcket och satt på det nya, medan ett par försök till kallprat ran ut i sanden.
- Jag hör hur det pyser här ifrån däcket, sa postmannen.
- Verkligen, svarade jag.
- Ja, det var en spik som punkterade det, sa han och visade mig spiken.
- Vilken otur, sa jag.
- Ja, det var bara skallen som syntes.

Tystnad en stund.
Det kom en stor lastbil som såg ut att vilja köra in på vår väg.

- Undrar om han vill köra in här, sa jag.
- Det hoppas jag inte, sa postmannen.
- Då får han väl vänta lite, det går ju ändå ganska snabbt att dyba däck, sa jag.
- Jodå, man har fått göra det ett par gånger, sa han och log.
- Verkligen, log jag tillbaka.
- Ja, man kör ju omkring på en massa skitvägar och så...
- Jaha...

Tystnad

- Jag ska allt ta ett allvarligt snack med han som lånade ut bilen till mig, sa postmannen.
- Men det var väl trevligt med en paus, sa jag roat.
- Det här är väl för fan ingen paus, sa postmannen och tittade upp på mig som om jag inte var riktigt klok och log.
- Det är väl trevligt att komma ut och sträcka på benen lite, undrade jag med en liten överdriven blandning av förvåning och ett, åter, roat tonfall. Du får väl se det från den positiva sidan sa jag sedan på ett medvetet hurtfriskt vis, och skrattade.
- Njae, för dig kanske, svarade han och återgick till däcket.

Efter nån minut eller två fick jag hjälpt honom att sänka ned bilen och släpade bort domkraften till garaget igen.
Postmannen frågade om inte han kunde få låna badrumemt och tvätta av sig, och jodå, visst fick han det. Han hälsade på Douglas, tackade för hjälpen och brakade sedan rakt in i kompostgallrerna vi har som staket mitt i uppfarten, och höll på att tappa balansen och falla huvudstupa över bilen.

- Hehe, man kanske skulle titta rakt fram vart man sätter fötterna i stället, sa han och gick mot vår postlåda.
- Jaha, ja, jag tänkte jag skulle ge dig posten, sa han sedan med en gest åt brevlådan.
- Aha, ja vi har ju låsbar låda så det blir ju lite svårt, svarade jag, men tack ändå.
- Aja, tack för hjälpen. Hej då, sa postmannen.
- Ingen orsak, ha det bra, hej, sa jag och hämtade posten och gick in.

Hela episoden var ju faktiskt riktigt gullig tycker jag.

Kanske inte så intressant, men det är svårt att återge tonfall ch händelser exakt, men det var ett litet roligt och trevligt avbrott i förmiddagens monotomi.

Hur har eran förmiddag varit?