Smärta

Jag kan varken sitta, stå, gå eller ligga ner för länge. Regelbundet måste jag ändra position för att inte värken ska bli olidlig. Och det är inte bara ryggvärken jag talar om, det är även benen som känns så ömma att jag skulle kunna tro att jag vart blåslagen, om jag inte visste bättre, det är också höfterna som när jag bara söter in lätt i något känns som om jag får en elchock genom kroppen.
Även om de smärtorna är fruktanvärda i sig så är de ändå milda i jämnförelse med den som pågår i magen på mig. Jag kan riktigt känna hur en stor järnhand sluter sina fingrar om mitt inanmäte och kramar åt, vrider runt, sliter sönder mig till en blodig massa, tänder eld i mina blodådror, fyller mig med glasskärvor och sprider gift i hela min kropp. Gång efter annan i flera dagar upprepas detta med 2 till 4 minuters mellanrum.

Utan piller hade jag inte överlevt. Jag försöker varje gång, men det slutar med att jag skriker högt, tårar bildas av smärtan och jag kan inte andas mer än att flämta mellan attackerna.
Med piller dämpas smärtan i magen såpass att det vara är en dovt molande smärta och jag känner mig så öm att jag inte kan ha några åtsittande kläder eller stöta ihop med något.
Tråkigt någ måste jag äta så många piller att bieffekterna gör mig dåsig, fruktanvärt illamående och disträ. Dessutom dämpar de inte heller min skenande temperatur som från ena sekunden till den andra kan skilja på en grad, inte heller dämpar den frossa, kallsvetten eller vallningarna.

Varje gång går jag ner i vikt eftersom jag inte kan äta något nämnvärt under de 4-5 dagar det håller på.

Och idag är jag bjuden på fika, hur ska det gå? Jag undrar om jag kan bedöva mig såpass att jag kan gå ändå...

Om jag är sjuk?
Nejdå, det är bara mensvärk.